En av etikettskrivarens stora fördelar är
att den kan skriva på
en stor mängd olika etikettformat och etikettmaterial.
Två huvudgrupper av etikettmaterial finns: direkttermo och termotransfer.
Direkttermotekniken
innebär att etiketten i sig är värmekänslig
och skrivhuvudets värme resulterar i en tryckt etikett. Skrivaren
behöver alltså inte laddas med färgband (transferfolie). Dessa
etiketter är inte särskilt hållbara och tål exempelvis inte solljus
eller fysisk nötning. Vanliga användningsområden är adressetiketter
och
märkning av matvaror såsom bröd, ägg, kött etc, där etikettens liv
är tämligen kort.
Termotransfertekniken fungerar så
att färgpigmenten värms över från färgbandet (transferfolien) till
etikettmaterialet, som är av termotransfertyp. Denna teknik ger mycket
stryktåliga etiketter, avsedda för mycket "tuffa" miljöer.
Tekniken ger också möjlighet att skriva inte bara på papper, utan
även på exempelvis polyestermaterial, vilket ger en extremt miljötålig
etikett med ofta extremt hög vidhäftningsförmåga.
